Spinning (textil)

Garn, produkten av spinning.

Spinning (äldre: spånad) betyder framställning av tråd eller garn (spinngarn). Tvinning i textilsammanhang är när minst två trådar förs samman och snos ihop. Metoden är uråldrig, och handspinning är minst 8 000 år gammalt. Sländor har använts i tusentals år, medan olika typer av spinnrockar introducerades under och efter medeltiden. På 1700-talet uppfanns de första praktiska maskinerna får spinning på fabrik, och efter mitten av 1800-talet har den industriella spinningen helt tagit över masstillverkningen av garn.

Etymologi

Orden spinning och verbet spinna är bildade genom omljud från fornsvenska spuni och det senare spånad. Det är besläktat med fornhögtyska spin[n]ala med betydelsen 'slända'. Sländans snurrande funktion är kopplat till den sekundära betydelsen 'snurra', medan ljudet hos en snurrande slända fått ge namn åt kattens spinnande eller kurrande. Andra besläktade ord är spene och verbet spänna, vilka båda antyder en äldre betydelse 'hänga'; ett släktord på latin är pendere, med denna betydelse.

Djuret spindel har fått sitt namn från dess förmåga att med sin egen "spinnteknik" tillverka spindelväv. Det svenska ordet motsvarar engelskans spindle med betydelsen slända; i äldre svenska kunde spindel även ha betydelsen 'slända'.

Historia

Fotokromt tryck av en äldre irländsk kvinna vid en spinnrock. En arrangerad scen från 1890-talet, ett halvsekel efter att tekniken med spinnrock kommit ur bruk.

Spinning för hand förekom i Europa redan omkring 6 000 f.Kr., vilket framgår av sländor i Sesklokulturen i det tidigneolitiska Grekland. Man vet inte om de spann ull eller linne. Först 2 000 år senare är linne belagt. Tidigt spann man med hjälp av sländor försedda med sländtrissor som ökade rotationsmöjligheterna.

Spinnrockar av olika slag

Under medeltiden uppfanns spinnrocken, och på 1500-talet kom den till Skandinavien i form av en trampmodell. Den indiska bomullsrocken anses ligga bakom den senare hjulrocken (med spinnhjul) som den tidiga medeltiden introducerades i Europa. Något senare uppfanns vingdonet kring trådrullen, möjligen efter en idé av Leonardo da Vinci; därmed kunde man integrera upprullningsarbet i själva spinnandet.

Den vanligaste formen av spinnrock i Sverige blev så småningom tramprocken, en spinnrock med spinnhjulet drivet via trampor (jämför äldre trampsymaskiner) och då importerad från Tyskland. Genom att bomullen började bli vanligare kom den äldre hjulrocken åter i bruk, eftersom vingdonet inte passade bomullsbearbetningen lika väl.

Tramprocken, även benämnd tyskrock, var den vanligaste i svenska hem under de kommande århundradena, både för tillverkning av tråd och garn, till försäljning eller för husbehov. Användandet av olika typer av spinnrockar avtog dock efter mitten av 1800-talet, utkonkurrerad av industriell tillverkning av garn.

Spinning på fabrik

Med maskinen spinning jenny, som uppfanns 1764 av engelsmannen James Hargreaves, utvecklades de industriella spinnerierna. Denna uppfinning föregicks av uppfinnandet av tidiga sträckverk (1738) och roterande kardcylinder (1748). Richard Arkwright kom 1769 med en spinnmaskin som med sträckverk och vingspindlar kunde arbeta kontinuerligt. 1779 uppfanns även en mulstol, där Hargreaves' och Arkwrights olika maskintekniker kombinerades.

Under 1800-talet fortsattes den tekniska utvecklingen, i och utanför Storbritannien. 1828 tog amerikanen John Thorp patent på en ringspinnmaskin, en maskintyp som framöver kommit att få störst betydelse för den industriella spinningen.

Till Sverige kom spinnmaskinerna runt 1790, men spinnhusen i Sverige fanns kvar fram till 1825. Vid mitten av 1800-talet hade industriframställningen av spunnen tråd tagit över handspinningens betydelse.

I mitten av 1900-talet slog konstfibrer igenom och blev snart en viktig del av textilindustrin. 1945 hade nylon erövrat 25 procent av marknaden, på bomullens bekostnad. Under senare delen av 1900-talet flyttade merparten av spinnerierna till låglöneländer som Indien och Kina.

Maskinell spinning

• 
  Bomullsspinning vid Cotton Quality Research Station. Förspinning äger rum innan fibrerna spinns till garn.
• 
  Spinning jenny.
• 
  Open end-spinnmaskin.

Modern spinning sker i flera tekniker bland annat i ringspinningsmaskin som snor garnssträngen på en med 8 000 varv/minut roterande spindel, som samtidigt spolar upp tråden tack vare garnet går genom en löpare som sitter löst på en ring som ligger utanför spindeln. Genom variation av sträckningen vid spolningen styr man det spunna garnets grovlek. I en maskin sitter hundratals sådana spindlar, vilka tillsammans skapar en hög ljudnivå i spinnsalen, en svårbemästrad olägenhet. I OE (open end) maskiner kan garn produceras genom att blåsa in fibrer i en kammare som har en rotationshastighet över 100 000 varv i minuten och dra ut den färdiga tråden. Dessa garner har en annan struktur och är ibland mindre slitstarka men den ökade produktionen är en stark ekonomisk motiv för deras användning.

Spinnteknik

Man talar om z-spunnen (Z-tvinn, högersnodd) och s-spunnen (S-tvinn, vänstersnodd) tråd. Bokstävernas centrala streck indikerar fiberriktning på framsidan när man betraktar garnet.

Spinntekniken har under årens lopp förfinats, och nya metoder har uppstått för framställning av garn. Därför har ordet spinning inom textilområdet numera tre olika betydelser:

1. Hela processen för framställning av garn av enstaka fibrer. Denna innefattar rensning, blandning och parallellisering av fibrerna samt bildandet av själva garnet genom sträckning och snoddgivning samt den efterföljande uppspolningen på en bobin.
2. Endast delprocessen innefattande garnets sträckning och snoddgivning som förlänar det dess garnfinlek och hållfasthet.
3. Framställning av syntetiska eller närbesläktade konstfibrer, varvid en flytande polymer pressas ut ur munstycken, kallas också för spinning. Man talar här om smält-, våt- och torrspinning, allt efter sättet hur polymeren kondenserats. Sådana fibrer måste skäras (kapas) i en efterföljande process för att kunna spinnas.

De använda fibrernas kvalitet och sättet på vilket de spunnits är utslagsgivande för flera av egenskaperna i den därav tillverkade textilen. Ett färdigspunnet garn kan vidarebearbetas bl a på följande sätt: tvinnas, vävas, stickas, virkas, sys.

Tvinna

Efter spinningen skall garnet tvinnas, innan tråden är färdig. I enklaste fallet snos två garn om varandra i en tvinningsmaskin av liknande slag som ringspinnaren, men hastigheten är något lägre, 6 000 varv/minut. Vill man ha en grövre tråd bildar man en grupp av tre stycken två-slagna trådar som tvinnas i en ny tvinningsmaskin, och har på så sätt fått en 6-slagen tråd.

Se även

• Repslageri

Externa länkar

• Bilder på sländtrissor - Kringla.nu