Johannes Wahlström
Johannes Wahlström, egentligen Johann Wahlström, född 14 september 1981, är en svensk medievetare och journalist, redaktör för kulturtidskriften Tromb.
Uppväxt och karriär
Johannes Wahlström föddes i Israel 1981 som son till den rysk/israeliske författaren och översättaren Israel Shamir. Han växte upp i Jaffa, Moskva och i Stockholm. Efter avlagd magisterexamen i medievetenskap från JMK vid Stockholms universitet återvände Wahlström till sina barndomstrakter i Israel/Palestina, där han med hjälp av palestinska, israeliska och internationella krafter grundade nyhetsbyrån IMEMC.[1]
Sedan 2005 är han åter bosatt i Sverige och har bland annat arbetat för Aftonbladet, Svenska Dagbladet, och Dokument inifrån på Sveriges Television.
Arbete
Johannes Wahlström har erfarenhet av internationellt journalistiskt arbete bland annat från Ukraina, Ryssland och Palestina för tidningar som Aftonbladet, Journalisten och Stockholms Fria Tidningar och arbetat med yttrande- och tryckfrihetsrelaterade frågor för Alternative Information Centre i det ockuperade Palestina och med Svenska institutet i Ryssland.
Johannes Wahlström har haft en aktiv del i den läcka av underrättelseinformation som blivit känd som Cablegate och exponerats via medier av webbplatsen och nätverket Wikileaks. Som enda svenska journalist att ha tillgång till det fullständiga materialet har han genomdrivit research till artiklar och TV-inslag för bland annat SVD, Aftonbladet och SVT:s Dokument inifrån[2]. I SR:s Studio Ett intervjuades han som svensk representant för Wikileaks, och kritiserade svensk etermedia för sin maktberoende syn på omvärlden. [3]
Johannes Wahlström kom i kontakt med Wikileaksgrundaren Julian Assange genom vänner 2008. Tillsammmans med journalister från The New York Times, Der Spiegel, El Pais, Le Monde och The Guardian arbetar Wikileaks och Wahlström med att sprida avslöjanden om våra makthavare i medierna. Wahlström ser många av uppgifterna från Cablegate-läckan som graverande för politiker och beslutsfattare och har ansett det "vara tjänstefel att inte publicera dem". [4]
Wikileaks samröre med Wahlström har kritiserats bland annat av en pensionerad litteraturprofessor som menar att Johannes Wahlström diskvalificerar sig för uppdraget som Wikileaks-språkrör och SVT-medarbetare genom att vara son till den kontroversielle författaren och "ökände antisemiten" Israel Shamir och författare till en "en artikel som ansågs vara så grov i sin antisemitism att chefredaktören gav honom sparken".[5] Artikeln som åsyftas var en artikel han skrev för Ordfront magasin fem år tidigare som frilans som skapade debatt och kritik mot artikelförfattaren vilket föranledde att chefredaktören för tidningen bad om ursäkt, inte för antisemitism, utan för att två av de intervjuade i artikeln ansåg sig ha blivit felciterade.
Att Wahlström misstänkliggörs p.g.a. sitt släktskap med sin far kritisera, bland annat av Aftonbladets Åsa Linderborg, som i ett svar beskrev detta ansvarsbegrepp som förmodernt, och vidare att denna "renässans för klansamhällets teori om blodets skuld och hämnd dock torde kompliceras av att Wahlströms farmor är israelisk bosättare".[6] Wahlström kallar det som skrivits om honom för smutskastning. "Om du kan hitta ett endaste uttalande som jag har sagt som skulle vara av antisemitisk karaktär, varsågod. Då kan vi börja diskutera." sa han till Expressen i en kommentar.[7]
Bonnierkoncernen
I november 2010 inleder Wahlström och journalisten Dan Josefsson en uppmärksammad granskning av Bonnierkoncernens mediemonopol i Sverige. Granskningen varar under en vecka i form av reportage och artiklar på tidningens kultursidor och försvaras av sidans redaktör, Åsa Linderborg.
Tidningsdistribution
Johannes Wahlström är talesman för tidningsdistributionsnätverket Samarbetet som startade som en protest mot vad initiativtagarna anser vara monopolfasoner hos tidningsdistributören Tidsam, genom vilka de flesta vecko- och månadstidningar får sin distribution till affärer och pressbyråer. Wahlström och Samarbetet anser att samhällsmagasin får en undanskymd roll när Tidsams ägare mest distribuerar sina egna tidningar, de vänder sig mot Tidsams höga distributionsavgifter.[8]
Tromb
Johannes Wahlström avslöjade som journalist på Tromb de ekonomiska oegentligheter tidningens chefredaktör var inblandad i. Bland annat ska denne ha förskingrat tidningens medel från Allmänna arvsfonden på husreparationer.
När Kulturrådet efter en infekterad diskussion om antisemitism i Tidningen MANA drog in sitt ekonomiska stöd för tidskriften protesterade Johannes Wahlström som nybliven chefredaktör på tidningen Tromb genom att tacka nej till det bidrag på 75 000 kronor som de själva beviljats. "Om inte tidskriften Mana får något stöd, vill inte vi heller ha det", skrev Wahlström och redaktionsmedlemmarna i Aftonbladet. De ansåg att hotet om att dra in tidskriftsstödet till Mana bottnar i politisk censur. "Censuren av Mana kan vara ett tecken på vilken ny kulturpolitik vi har att se fram emot: en som med all tydlighet visar ett förakt för oberoende journalistik", sammanfattade de.
Israel
Johannes Wahlström greps i maj 2002 av israelisk militär när han som fredsaktivist bröt avspärrningarna vid den belägrade Födelsekyrkan i Betlehem.
Forskningen som Wahlström genomförde i och med nyhetsbyrån IMEMC:s bildande, behandlar nyhetsförmedlingen av Israel-Palestina-konflikten. I egenskap av israelisk medborgare har Wahlström förbjudits att fortsätta sitt arbete med IMEMC då den israeliska staten inte längre tillåter honom tillträde till kontoret i Betlehem.[1] Wahlström har efter sin Israelkritiska rapportering i media vägrats få sitt press-ID förnyat. landet.[9]
Ordfrontdebatten
I Ordfront magasin nr. 12/2005 publicerades Wahlströms uppmärksammade artikel "Israels regim styr svenska medier", som handlade om den svenska medierapporteringen av Israel-Palestina-konflikten. Artikeln kritiserade bland annat myndigheten Forum för levande historia för att sprida Henrik Bachners avhandling "Återkomsten": "Återkomsten delas ut i pocketupplaga av Levande Historia. Denna aktivisternas handbok tar upp inom vilka ämnesområden journalister »får« och »inte får« röra sig. Resonemangen är långa medan slutsatserna är påfallande enkla: att diskutera en handelsbojkott mot Israel är antisemitism, att ifrågasätta Israels demokrati är antisemitism, att ifrågasätta USA:s stöd till Israel är antisemitism, att påstå att Israels ageranden göder antisemitism är antisemitism, att påstå att journalister drar sig för att rapportera vad de ser är antisemitism. "[1].
Artikeln skapade stor debatt på kultursidor och bloggar och kritiserades av bland andra Svensk Israel-informations Lisa Abramowicz, historikerna Lars M. Andersson och Henrik Bachner[10], samt av forskaren Heléne Lööw som ansåg att artikeln innehöll "alla typer av element som återfinns inom klassisk antisemitisk konspirationsteori"[11]. Artikeln försvarades till en början av Ordfronts chefredaktör och ansvarige utgivare Johan Berggren. Sedan journalisterna Peter Löfström och Lotta Schüllerqvist, två av de som intervjuats i artikeln, ansåg sig ha blivit felciterade eller fått sig åsikter tillskrivna valde Berggren att gå ut med en offentlig ursäkt[12]. Fotografen Donald Boström och journalisten Stefan Hjertén som också intervjuades till reportaget har inte tagit avstånd från hur det skrevs. Bägge har senare attackerats för påstådd antisemitism och Israelfientlighet.
Wahlström själv ansåg sig ha utsatts för ett drev mot sin person. "Jag har beskrivits som Ordfronts inte alldeles unge, ljugande, lattedrickande favoritjude. Vad är det då jag har skrivit som skapat denna reaktion? Jo, jag har redogjort för den israeliska statens mediestrategi" skriver han i ett debattinlägg, och fortsätter med att beskriva denna strategi som något som "sträcker sig från militärens interventioner och regeringens censur, till en liten grupp (22 personer enligt TT:s beräkningar) israelvänners agerande i Sverige. En grupp som likställer israelkritik med antisemitism, och kallar israelkritiska judar för 'självhatande'."[13]
Fotnoter
- ↑ a b c http://www.ordfront.se/Ordfrontmagasin/Tidigare%20artiklar/1205sraelmedia.aspx
- ↑ SvD torsdag 2 december 2010 s. 8
- ↑ Maria-Pia Boëthius, "Femte folkmakten granskar de styrande", ETC #48, 2010
- ↑ Aftonbladet 20101201, s. 8 "Svenske journalisten: Uppgifterna är oerhört allvarliga"
- ↑ Världen Idag 14 dec 2010
- ↑ Ab Kultur 13 dec
- ↑ Expressen 12 dec 2010
- ↑ DN 20100126 s. 42
- ↑ http://peacepalestine.blogspot.com/2005/11/reporters-without-borders-there-is-no.html
- ↑ http://expressen.se/index.jsp?a=495037
- ↑ http://www.sr.se/diverse/AppData/Ekot/intervju/Sounds/20060121.ram
- ↑ http://www.ordfront.com/Ordfrontmagasin/Ursaktdebatt.aspx
- ↑ DN Debatt 20 jan 2006
Kategori:Födda 1981
Kategori:Svenska journalister
Kategori:Svenska medievetare
Kategori:Män
Kategori:Levande personer