Dom zu Karlstad

Karlstads domkyrka från söder.

Karlstads domkyrka från sydväst.

Karlstads domkyrka är Karlstads stifts katedral och ligger mitt i Karlstad på Lagberget på Tingvallaön, omkring 100 meter från Stora torget. Från Lagberget som användes som tingsplats under medeltiden, syns kyrkan idag vida omkring, bland annat från motorvägsbron (E18) över Klarälven omkring fem kilometer norr om kyrkan.

Domkyrkan är en korskyrka i vitmålad sten både in- och utvändigt och var ursprungligen också en centralkyrka.

Domkyrkans föregångare

Den första kyrkan

På Tingvallaön har det med säkerhet funnits en kyrka sedan 1300-talet. Tingvallaön är en ö, som omflyts av älvarmarna i Klarälvens delta. Där har Karlstads föregångare Tingvalla och sedermera staden legat sedan medeltiden och där ligger också stadens centrala delar idag . Denna första kyrka låg där stadshotellet idag ligger, nere vid den västra älvgrenen vid Västra bron. Den kallades ursprungligen Tingvalla kyrka. Hur den såg ut är dock inte visst, då den brann ner tillsammans med så gott som hela staden år 1616.

Den andra kyrkan

Karlstad på 1600-talet, med kyrkan vid älven.

En ny kyrka byggdes dock upp på samma plats med en takryttare med hög spira. Den blev domkyrka 1647 då drottning Kristina gjorde Karlstad till stiftsstad och finns avbildad på ett kopparstick över Karlstad i Suecia Antiqua et Hodierna från 1600-talet.

En del inventarier från denna kyrka kunde dock räddas från branden. En ljuskrona är från 1642 och en annan är från 1703 finns bevarade i den nuvarande domkyrkan.

Det finns också kyrksilver bevarat från denna kyrka. En oblatask gjord av mästare J.F. Straub, som verkade i Karlstad 1674-1713 och en nattvardskalk och patén gjordes 1704, kalken dock något omgjord 1804 av hantverkaren W. Smedberg.

I det nuvarande tornets andra våning förvaras också ett par änglar i trä som är bevarade från den första kyrkan och användes för någon form av utsmyckning. De har förlorat sin målning och trämaterialet syns helt och hållet på hela ytan.

Av textilier märks också från den gamla kyrkan en utställd korkåpa från 1705, vilken inte längre används. Den är broderad med guldblommor och skänkt biskop J.L. Arnell.

Den nuvarande domkyrkans tidiga historia

Placering

Den andra kyrkan brann ner 1719 och en ny kyrka, den tredje, uppfördes 1723-1730 på Lagberget på Tingvallaön. Den invigdes den 2 juli 1730. Anledningen till att kyrkan uppfördes där var att man ansåg att det fanns risk för översvämning nere vid älven, liksom också risk för inskärningar i älvbanken; att älven skulle ändra lopp och bryta igenom tidigare älvbankar. Dessutom ansågs kyrkan mindre utsatt för brandrisk uppe på den höjd som Lagberget är. Lagberget benämndes på den tiden också ”uppe på Herrgårdsbacken”, och kallades så efter kungsgården Carlsberg, som rivits omkring år 1660 (en gata i Karlstad kallas dessutom fortfarande Herrgårdsgatan).

Byggnadsstil

En av läktarna i tvärskeppet.

Kyrkan är byggd i en stram barockstil (en avskalad stil utan stora utsmyckningar). Fönster och muröppningar är rundbågiga.

Kyrkan hade från början inget torn i väster utan var utformad som en strängt regelbunden centralkyrka i form av ett grekiskt kors, med en klockstapel bredvid. Kyrkorummet bevarar än idag denna regelbundenhet med två höga rundbågiga fönster på vardera sidan i varje korsarm. Över korsmitten fanns ett 20 alnar (cirka 10 meter) högt trätorn, som man inte vet idag hur det såg ut. Det revs ner 1792. Taket var valmat vid varje korsarms slut.

Byggmästare Haller

Kyrkan uppfördes av en murmästare och senare även byggmästare från dåvarande Sachsen, Christian Haller, inflyttad 1720 till Karlstad. Senare ledde han också arbetet med att uppföra snarlika stenkyrkor med kraftiga tjocka murar, till exempel Nedre Ulleruds kyrka, utanför Deje, tre mil norr om Karlstad. Denna kyrka är också byggd i korsform, dock inte som ett grekiskt kors utan med till exempel ett längre långhus.

Byggnadsmaterialet

Inne i domkyrkans torn är murarna oputsade från tredje våningen och uppåt och där kan murarnas byggnadsmaterial alltså beskådas. Byggnadsmaterialet är murad gråsten i olika storlekar. Den översta våningen (klockvåningen) under tornhuven är dock murad i tegel (ombyggt efter 1865, se nedan). I tornet syns också att vissa fönster och muröppningar senare har blivit igenmurade.

Stilförebilder

Ritningarna till domkyrkan har inte återfunnits, men bevarade dokument visar att Haller förde underhandlingar med murmästaråldermannen Jonas Fristedt från Stockholm, som tydligen gett ett kostnadsförslag och troligen ritningar till den nya byggnaden. Fristedt har antagligen också ritat Kungsholms kyrka i Stockholm, som den ursprungliga Karlstads domkyrka hade stora likheter med (utformningen som ett grekiskt kors och det valmade taket).

Kungsholms kyrka i sin tur är en förenklad och modifierad kopia av Katarina kyrka i Stockholm. Denna kyrka är tillsammans med Hedvig Eleonora kyrka i samma stad huvudmonumenten för en grupp centralkyrkor ritade av Jean de la Vallée, i en holländsk-reformert stil på modet i 1600-talets Sverige.

Den östra korsarmen var från början delad i en sakristia i den yttre delen, med två rum, samt ett kor in mot kyrkorummet. De båda delarna avskildes från varandra med en cirka tre meter hög mur. Över sakristian fanns en läktare och en läktare sattes också upp i väster. I interiören var alltså den östra korsarmen avkortad till hälften och hade endast ett fönsterpar. På 1750- och 1760-talen byggdes läktare också till i de södra och norra korsarmarna.

Tornet

Åren 1735- 1737 dock ett kraftigt torn till i väster, vilket alltså bröt den ursprungliga planen för kyrkan som ett grekiskt kors. Kyrkklockorna flyttades vid färdigställandet dit från klockstapeln, som revs. På så vis frångicks redan då den ursprungliga planen över kyrkan som ett grekiskt kors.

På tornets västfasad finns årtalet 1737 i smitt järn, i något som liknar balkfästen. Det fanns före branden 1865 även på tornets norra och södra sidor, men strax nedanför tornhuven till skillnad från västfasaden.

Tornet hade till en början ett brädtak med en kula högst upp. Detta tak och tornets inredning i trä brann upp vid en brand 1752. Tornet började därefter återställas 1757 och tornets huv fick en låg barockhuv med urtavlor till hälften instuckna underifrån och däröver en mindre kupol, som avslutades med en liten lanternin med spira högst upp. Det utseendet förändrades något 1794.

I muren under urtavlan fanns två ljudgluggar (för klockringningen) utan friser och bårder som det nyklassicistiska tornet har idag. Tornets kanter pryddes inte heller av de kraftiga hörnfriser som idag finns längs tornmurarna.

På det hela taget kan man säga att tornet hade enklare utsmyckningar i murarna och en lägre huv med en annan utformning. Tornets övre delar liksom hela tornets hörn skiljer sig idag väsentligt från det tidigare utseendet.

Korets inredning

Det gamla altaret med änglar av Sergel.

Tornets och gavlarnas nya utseende efter branden 1865. Lägg märke till de efter branden låga träden, vilka är lägre än i tidigare avbildningar av domkyrkan.

På Gustaf III:s uppdrag 1790 ritade arkitekten Erik Palmstedt 1793 en ny korinredning med ett nytt altare och dessutom en ny predikstol, biskopsbänk (en särskild kyrkbänk) och också en ny biskopsstol, den sistnämnda finasierades av biskop Herman Schröderheim. Det nya altaret fick också en ny rund absid i korets mur (mellanmuren mellan sakristian och koret) bakom det nya altaret. Det innehåller ett kors och två änglar och ett altarbord i sten. Änglarna utfördes av skulptören Johan Tobias Sergel. Muren byggdes dessutom vid detta tillfälle hela vägen upp till taket. Två fönster byggdes istället för att personer läktaren bakom över sakristian skulle kunna få insyn i kyrkorummet.

Branden 1865

Karlstads domkyrkas tak och torn förstördes vid den stora stadsbranden 2 juli 1865, då nästan hela Karlstad lades i aska (utom några få tomter). På grund av restaureringen efter den branden är kyrkan ganska modern, utan till exempel heraldiska inslag från stormaktstidens frälsebegravningar kring väggarna.

Vid branden förstördes återigen tornets huv, som störtade in, liksom hela dess innandöme. Klockorna smälte eller föll ner på valvet över vapenhuset, som dock höll, även om det blev ett stort hål i det. Övriga valv höll, liksom inredningen, till och med den känsliga orgeln (trots hettan). Valvens säkerhet undersöktes också av en arkitekt liksom också med en timmes kraftigt orgelspel. – Men kyrkorummet rökskadades och fick ändå restaureras. Denna invändiga restaurering skedde dock inte förrän vid slutet av 1870-talet, då bland annat målningen hade förfallit och flagnat, liksom vården av inventarierna. Samtidigt installerades nya värmeugnar som värmesystem, som kyrkan tidigare hade saknat.

Efter branden fick tornet 1867 sitt nuvarande nyklassicistiska utseende efter ritningar av arkitekten i Överintendentsämbetet Albert Törnqvist, då tornet också fick en ny hög spira med infällda urtavlor. Samtidigt anskaffades nya klockor.

Samtidigt som tornet fick en ny utformning slopades det tidigare valmade taket. Varje korsarm (också det som syns bakom västornet) fick nämligen nya gavlar i stil med tornets nya utformning (nyklassicistisk stil), med stora rundbågiga vindsfönster överst i varje korsarm utom i den västra där tornet står. Norra och södra korsarmen fick dessutom nya runda fönster som liknar rosettfönster, vilka ger ljus åt tvärskeppets södra och norra valv och läktare.

I slutet av 1890-talet fick kyrkan också målade korfönster.

Kyrkans senare historia

Restaureringen 1915

1915- 1916 restaurerades kyrkan och då utsträcktes bland annat korväggens tandade list under valven runt hela kyrkan, så att kyrkan såg ut att vara yngre än den var (som om den vore från 1790-talet). Samtidigt målades väggarna om i en mörkare gråviolett marmorering nödvändiggjord som åtgärd på grund av i väggarnas kalkavfärgning i vitt framträdande fuktfläckar. Koret fick en grön mörkare färg som påminde om kolmårdsmarmor. Kyrkan fick också en ny bänkinredning, som ersatte den tidigare mycket enkla bänkinredningen. Alla fönster utom korfönstren fick dessutom ornamenterat och inskriptionsförsett antikglas. Bänkinredningen och fönstren är idag fortfarande desamma.

Ny sakristia 1956

1956- 1957 byggdes en ny stor sakristia i två våningar till i öster, vilket hade planerats sedan restaureringen 1915, men skrinlagts efter motsättningar med kyrkorådet. Den ursprungliga centralkyrkotanken med en grekisk korsform har därför alltså övergetts ännu en gång, genom att den öst-västliga axeln har blivit längre än den nord-sydliga. Längden på korsarmarna efter denna tillbyggnad nu är dock mer symmetrisk än förut. Det var också avsikten, då man ansåg att kyrkan hade blivit asymmetrisk i och med att kyrkan slutade abrupt i öster, men inte på samma sätt i väster, efter det att tornet tillkom.

• 
  Tornet från väster. Året 1737, i smitt järn, finns på tornets fasad
• 
  Tornet från sydost
• 
  En bild på en av gavlarna som fick detta utseende efter branden 1865
• 
  Domkyrkans södra och östra korsarmar Sakristian till höger

Restaureringen 1965

1965-1967 restaurerades kyrkan invändigt. Den gamla korväggen flyttades längst ut i öster i korsarmen, eftersom den nya sakristian hade byggts till. Det ansågs mer och bättre likna andra centralkyrkor och den ursprungliga centralkyrka som Karlstads domkyrka var. I och med restaureringen försvann dock det ursprungliga mönstret i absidvalvet i form av sexhörningar och romber från 1793. Den tandade frisen från 1915 togs också bort utom i korväggen, där den var ursprunglig. – Kyrkan målades också om i den ursprungliga gulvita färgen från 1700-talet, som bland annat Palmstedts kor ursprungligen hade varit målad i.

Vid restaureringen fick kyrkan också ett nytt stengolv. Östra korsarmens golv sänktes dessutom till samma nivå som den övriga kyrkans eftersom en avskild korsarm i öster, med en annan golvnivå annars skulle bli för lång. Samtidigt togs det låga staketet i sten som avskilde kor från övriga kyrkan bort. – Ett nytt centralaltare i gotländsk kalksten i modernistisk stil sattes istället in under övergången från mittvalv till det första valvet i östra korsarmen.

Altarbordet består av en kraftig stenplatta vilande på två pelare med raka och enkla former. Över det nya altarbordet hänger ett modernistiskt krucifix i slipat glas i form av ett latinskt kors med raka linjer uppbyggd av glaskvadrater. Mittvalvet fick små nya lampor i symmetriskt placerade hål som använts för ventilation. En ny kororgel ställdes också in vid korsarmens norra sida, eftersom den nu bättre fick plats. Biskopsbänken, som tidigare stått där, flyttades längre in i korsarmen bakom den nya orgeln. – Ett par trearmade väggljusstakar (vägglampetter) och en tavla flyttades också.

Den nuvarande dopfunten tillkom också i samband med restaureringen 1967-1968 och ersatte då en äldre dopfunt i mässing från 1915. Ett äldre dopställ finns också. Den nya dopfunten är också modernistisk, ritad av restaureringens förste arkitekt Kurt von Schmalensee. Den har en cuppa i slipat glas (som kan belysas inifrån) och en rund bas i svart granit. Den placerades enligt planen för restaureringen bakom predikstolen i den förändrade östra korsarmen.

• 
  Det nya altaret, med briljantkorset ovanför med det gamla altaret bakom
• 
  Predikstolen från 1790 intill en trädformad ljusglob från 1998.
• 
  Koret sett från norra korsarmen. Mittvalvet är ett högt stjärnvalv.
• 
  Ett av de målade korfönstren från 1890-talet

Renoveringen 1998

Domkyrkan renoverades senast 1998 och bland annat fick tornet då nya bronsplattor. Målningen förbättrades också och en ny ljusglob i form av ett träd och ett nytt glasskåp där äldre inventarier visas upp, bland annat i form av en Karl XII-bibel och ett brev från drottning Kristina om att Karlstad skulle bli stiftsstad istället för Mariestad, varigenom Karlstads stift upprättades. Bibeln skänktes till staden och den gamla domkyrkan 1705.

Interiörens intryck

Kyrkan ger fortfarande ett ljust och lätt intryck, vilket speglar upplysningstidens syn på kyrkan som uttryck för förnuft, moral och evighetshopp. Dessa drag och änglarna av J T Sergel i dagens domkyrka markerar upplysningstidens teologi och fromhet.

Kyrkan har på grund av bränder som nämnts också ett ganska modernt utseende invändigt utan frälsevapen och liknande runt väggarna. Inte heller på golvet finner vi några äldre heraldiska inslag. De korgravar som fanns inne i kyrkan avskaffades under 1800-talet av sanitära orsaker, i samband med att Nya kyrkogården skapades på vid Sundsta herrgård, norr om den dåtida staden och norr om Östra älvgrenen vid Östra bron. De gamla gravhällarna såldes till borgarna i staden, som lär ha uppskattat dem som trappstenar framför sina hus. Eftersom den huggna sidan av stenen var svår att trampa på valde man tydligen att lägga hällarna med den släta undersidan uppåt.

Strax till höger om västra ingången till kyrkan ligger en stor gravhäll som tidigare varit placerad i domkyrkans kor. Den påminner om att platsen är en tidigare kyrkogård, där inga dock har begravts efter år 1800.

Övriga inventarier

Orgeln i väster med ryggpositivet från 1967-68.

Kororgeln.

Den större orgeln på läktaren i väster har 65 stämmor och är byggd av Magnussons orgelbyggeri i Göteborg. Vid restaureringen 1967-68 fick orgeln ett nytt ryggpositiv på läktarstaketet Kororgeln har 14 stämmor och är byggd av Grönlunds orgelbyggeri, Gammelstad.

Förutom korkåpan från den gamla kyrkan, märkes en svart skrud med silverbroderier från 1730, liksom en korkåpa från 1987. Det finns dessutom fler äldre svarta mässhakar. Mässhakar etc. i olika färger finns också från 1900-talet (tillverkade mellan 1925-1939 och 1963). Ett kalkkläde från 1748 finns också bevarat, liksom en skadad röd bokdyna med årtalet 1731. Av flera kollekthåvar är två äldre, en i röd och en i svart sammet gjorda år 1691 och 1761. Nytt och vackert ornamenterat kyrksilver med oblatask, kalk och patén skänktes till kyrkan 1930.

Ett dopfat från 1750, gjord av mästaren E.G. Wendt i Göteborg ingår i kyrksilvret liksom en vinkanna omgjord av två äldre sådana 1768. Två av de sex nummertavlorna i rokoko är gjorda 1770; de övriga är yngre kopior. En matta gjord 1966 finns också i koret.

I sakristian finns också en oljemålning av en för kyrkans uppbyggnad verksam domkyrkosyssloman, Johan Hasselström. Där finns också en pastell av Olle Hjortzberg och Palmstedts ritningar över det nya koret från 1790 godkända av Gustav III. Utöver dessa inventarier finns också en kyrkkista bevarad, liksom två gamla stolar för landshövdingen och dennes fru i den tidigare landshövdingebänken. De stolarna finns nu i en nyinredd brudkammare i vapenhuset under tornet.

I vapenhuset finns en tympanonrelief utförd 1968 av Heinz Decker i silvertenn i samarbete med Bertil Edgardh. Den innehåller ett Kristusmonogram mot en bakgrund av mindre rektanglar i modernistisk stil. Där finns också en minnestavla, ritad av Kurt von Schmalensee vid restaureringen på 1960-talet. Den erinrar om kyrkans uppförande under kung Fredrik I:s regeringstid, då kyrkan en tid kallades Frederici kyrka. (Jämför med att Göteborgs domkyrka ibland kallas Gustavi domkyrka efter Gustav II Adolf.)

Klockorna

Klockorna flyttades från den tidigare år 1722 uppförda klockstapeln till det nybyggda tornet 1737. Efter branden 1752 blev de omgjutna till följd av skadorna. Detsamma skedde efter branden 1865, då man av kostnadsskäl tvingades minska antalet klockor från fyra till tre. En spricka uppstod snart efter omgjutningen i storklockan, men åtgärdades inte förrän sprickan åter gjorde sig påmind genom missljud (att klockan lät mycket illa), varvid klockan göts om år 1913. Samtidigt göts en ny större mellanklocka av den tidigare lillklockan och den tidigare mindre mellanklockan fick bli ny lillklocka. Dessa tre nuvarande klockor väger 3 ton, 1,5 ton och 0,9 ton. Lillklockan har grundtonen f i tredje oktaven, mellanklockan grundtonen ciss i tredje oktaven och storklockan grundtonen b i andra oktaven.

Källor

Webkällor

• http://www.hosserudkullen.se/forskning/kyrka_hbe_se_karlstad.html (Text och bild på denna hemsida är hämtad ur boken "Våra Kyrkor", Klarkullens Förlag AB, 1990).
• http://www.varmland.org/karlstad/index.asp?typ=detail&id=3036&lang=&tur=1
• http://www.kunskapsradion.nu/vtm/domkyrka.htm
• http://www.geocities.com/wermlandsheraldik/begravning/domkyrkan.htm
• En sida ur tidningen VF:s hemsida om restaureringens resultat 1998.
• Karta över Karlstad på www.hitta.se

Tryckta källor

• Valter Lindström, Karlstads domkyrka. Vägledning, Ystads centraltryckeri, Ystad 1974.

Besök i kyrkan

Vissa uppgifter i denna artikel bygger på observationer gjorda i tornet under en visning, sommaren 2007.