Nationalhymne Finnlands

finnische Nationalhymne
Dies ist eine alte Version dieser Seite, zuletzt bearbeitet am 19. Juli 2003 um 16:10 Uhr durch Danimilkasahne (Diskussion | Beiträge). Sie kann sich erheblich von der aktuellen Version unterscheiden.


"Maamme" ("Unser Land") ist die Nationalhymne von Finnland.
Sie wurde komponiert von Fredrik Pacius, der Text stammt von Johan Ludvig Runeberg (in Schwedisch), erst als Prolog von "Fähnrich Ståls Erzählungen" verfasst. Die erste Aufführung fand am 13. Mai 1848 statt. Der finnische Text von Paavo Cajander wurde zum Ende des 19. Jahrhunderts erstellt.

Dieselbe Melodie dient auch in Estland als Nationalhymne (wieder seit 1990) gesungen mit dem Text "Mu isanmaa (Mein Vaterland)".

Es folgt der Text in Finnisch, Schwedisch, Deutsch und English:


Maamme

Oi maamme, Suomi, synnyinmaa!
Soi sana kultainen!
Ei laaksoa, ei kukkulaa,
ei vettä rantaa rakkaampaa
kuin kotimaa tää pohjoinen.
Maa kallis isien.
Sun kukoistukses kuorestaan
kerrankin puhkeaa;
viel' lempemme saa nousemaan
sun toivos, riemus loistossaan,
ja kerran laulus, synnyinmaa
korkeemman kaiun saa.

Vårt land

Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
ljud högt, o dyra ord!
Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
mer älskad än vår bygd i nord,
än våra fäders jord!
Din blomning, sluten än i knopp,
Skall mogna ur sitt tvång;
Se, ur vår kärlek skall gå opp
Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp.
Och högre klinga skall en gång
Vår fosterländska sång.


Deutsch

(bei Wolrad Eigenbrodt)

O Heimat, Heimat, unser Land;
Kling laut, du teures Wort!
Kein Land, so weit der Himmelsrand.
Kein Land mit Berg und Tal und Strand
Wird mehr geliebt als unser Nord,
Hier unsrer Väter Hort.
Einst ringt sich deine Blüte los
Reif aus der Knospe Zwang.
Ja, einst aus unsrer Liebe Schoß
Geht auf dein Hoffen, licht und groß.
Und unser Vaterlandsgesang
Erschallt in höherm Klang.


Englisch

Our land, our land, our fatherland,
Sound loud, O name of worth!
No mount that meets the heaven's band,
No hidden vale, no wavewashed strand,
Is loved, as is our native North,
Our own forefathers' earth.
Thy blossom, in the bud laid low,
Yet ripened shall upspring.
See! From our love once more shall grow
Thy light, thy joy, thy hope, thy glow!
And clearer yet one day shall ring
The song our land shall sing.