Roblox

• I en avlägsen skog låg en liten glänta där solens strålar dansade mellan lövverket. Där bodde en märklig liten varelse som kallades för Bajskorven. Nu var Bajskorven ingen vanlig varelse. Han var en liten rund boll av ett djur, täckt av ett lager av brunt päls som påminde om just vad han kallades - en korv. Men hans förmågor var långt ifrån vanliga. Han hade en aptit som var både ovanlig och oerhörd. En dag, när höstens löv började falla till marken, hörde Bajskorven ett märkligt ljud från skogskanten. Det var ett skrapande och knackande ljud som fick honom att kika ut från sitt gömställe bland buskarna. Där i skogsbrynet stod en stor kalkon och pickade på marken, letandes efter något att äta. Bajskorven, som var både nyfiken och hungrig, smög sig närmare för att undersöka situationen. Han hade aldrig sett en kalkon förut och undrade vad den smakade. Med sin runda kropp rullade han försiktigt framåt, gömd bakom träden. Kalkonen, upptagen med sin egen jakt på föda, märkte inte den lilla bollen som smög sig närmare. Bajskorven kände doften av fågeln och kände en plötslig lust att smaka på dess kött. Men hur skulle han lyckas fälla en så stor fågel? Medan han funderade på detta, kom en idé till honom. Bajskorven visste att han hade en speciell förmåga, en som inte många andra djur i skogen hade. Han kunde prutta. Men inte vilka pruttar som helst. Hans pruttar hade en förmåga att göra saker större. Så med en bestämd min rullade Bajskorven fram till kalkonen och riktade sitt bakhål mot fågeln. Han koncentrerade sig och med ett litet pruttljud som knappt hördes i skogen, sköt han iväg en liten bubbla av gas. När bubblan nådde kalkonen hände något märkligt. Fågeln började plötsligt att svälla upp, som om den blåstes upp som en ballong. Förvånad och förvirrad försökte kalkonen att fly, men det var för sent. Den hade blivit för stor och kunde inte längre röra sig. Bajskorven kunde knappt tro sina ögon när han såg resultatet av sitt lilla trick. Han hade fått en kalkon serverad på ett silverfat, eller åtminstone nästan. Nu gällde det bara att göra något med sitt byte. Med en stor ansträngning rullade Bajskorven fram till den uppblåsta kalkonen och började gnaga på dess kött. Han hade aldrig smakat något så gott förut. Den mörda och saftiga kalkonköttet var som en fest för hans smaklökar. När Bajskorven hade ätit så mycket han kunde, lade han sig nöjd bredvid den tomma kroppen av kalkonen och somnade med en belåten suck. Han visste att han hade gjort något speciellt den dagen, något som skulle gå till historien i skogens alla djursagor. Och så, medan solen sakta sjönk ner bakom trädkronorna och månskenet kastade sitt silvriga sken över skogen, låg Bajskorven där och drömde om sina äventyr, och om alla de andra märkliga saker han skulle kunna åstadkomma med sin magiska pruttförmåga. För när det kom till Bajskorven fanns det inga gränser för vad han kunde göra med lite fantasi och en hel del gas.