Gigantopithecus
| Gigantopithecus Status i världen: Fossil Stratigrafisk utbredning: Pleistocen | |
 Underkäke av Gigantopithecus | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Primater Primates |
| Underordning | Haplorrhini |
| Infraordning | Simiiformes |
| Överfamilj | Människoartade Hominoidea |
| Familj | Människoapor Hominidae |
| Underfamilj | Ponginae |
| Släkte | Gigantopithecus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Gigantopithecus | |
| Auktor | Koenigswald, 1935 |
| Arter | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Gigantopithecus var ett släkte bland människoaporna som levde från ungefär 5 miljoner år sedan till ungefär 100 000 år sedan. Det räknas till samma underfamilj som orangutangen. Man har hittat fossil av djuret i Kina, Indien och Vietnam. Djuret var förmodligen den största medlem av primater som någonsin existerat. Förmodligen gick gigantopithecus på alla fyra och var en växtätare som huvudsakligen livnärde sig på bambu[1] och frukt. Troligtvis kunde den precis som de flesta av dagens primater röra sig till och från på två ben. Man antar att den mötte sitt öde, precis som andra specialanpassade arter, genom förändringar i den miljö den levde i.
Utifrån fossilen har man kunnat konstatera två arter, Gigantopithecus blacki och Gigantopithecus bilaspurensis.
När Gustav Koenigswald upptäckte arten var det genom att 1935-1939 undersöka de så kallade draktänder som cirkulerade på kinesiska marknader som amuletter och läkemedel.[1] Genom att jämföra dessa stora tänder, framför allt hörntänder. Han gav den 1935 namnet Gigantopithecus blacki. Koeningswald kunde inte datera fynden och inte heller avgöra exakt var fynden gjorts. Under andra världskriget internerades Koeningswald av japanerna och tänderna hamnade i New York, där de undersöktes av Franz Weidenreich, som antog att de tillhört en jättelik primitiv människoart, något som von Koeningswald sedan han efter andra världskriget återvänt bestämt tillbakavisade, med rätta som det senare visade sig. 1955-1956 dök det upp fler tänder i provinsen Guangxi och 1956 lyckades den kinesiske forskaren Pei Wenzhong finna en komplett underkäke i en grotta. Efter ytterligare undersökningar påträffades fler underkäkar.[2]
Elwyn L. Simons och R. S Chopra beskrev 1969 utifrån avlagringar från pliocen Gigantopithecus bilaspurensis, som utvecklingshistoriskt är en föregångare till Gigantopithecus blacki.[2]
Med proportioner som gäller för dagens stora apor har man kommit fram till att gigantopithecus måste ha varit ungefär 2-3 gånger större än en gorilla.