Extraversion och introversion

Extraversion och introversion är grundläggande egenskaper för personligheten inom psykologi. Begreppen lanserades av Carl Gustav Jung i boken Psykologiska typer (1921). Enligt Jung är alla psykologiska sidor — tänkandet, kännandet, förnimmelsen och intuitionen — indragna i den psykiska energins flöde som antingen rör sig inåt mot det inre tanke-, känslo- och fantasilivet (introversion) eller utåt mot omvärlden med dess ting, situationer och människor (extraversion).

Extraversion

Extraverta, utåtvända, personer blir mer realistiska, men också ytligare och mer praktiska än de introverta. De tänker hellre konkret och individuellt än abstrakt och generaliserade. Benämningen kommer från de latinska orden extra ("utåt") och vertere ("vända", "rikta"). Stavningen extrovert som ibland används har uppkommit genom påverkan från uttrycket introvert och är språkligt sett felaktig.

Introversion

Introverta, inåtvända, personer styrs i sitt tänkande mer av sina egna uppfattningar än av yttre händelser, argument och situationer. I sina känsloreaktioner kan de utåt visa likgiltighet och kyla, men bakom fasaden finns ofta ett rikt och nyanserat känsloliv.

Se även

• Hans Eysenck
• Femfaktorteorin
• Myers-Briggs Type Indicator
• Personlighetstyp

Källa

• Psykologilexikon, Natur & Kultur 2008 ISBN 978-91-27-11658-0